almostthere.blogg.se

Allt är möjligt, bara man har viljan att kämpa för det!

Värk.

Allmänt Permalink0
Usch igår kväll var en mycket dålig kväll. Dagen totalt blev för mycket för kroppen, vi tog två korta promenad som ej var ansträngande på totalt 20 minuter var och dessa hade timmar av vila mellan sig. Sen mötte vi upp barnen efter skolan vilket ger en promenad i väldigt lugnt tempo på sammanlagt 10-15 min. Så avrundat hade jag aktivitet på totalt 1 h igår, övrig tid spenderades sittandes i köket, eller i vardagsrummet eller liggandes i sängen. Men mot eftermiddagen började jag känna av ganska elaka sammandragningar som gjorde riktigt ont, så jag la mig och vila och sambon tog hand om barnen. Ju mer klockan blev desto mer slut i svank och ben blev jag. När vi åt kvällsfika kände jag hur trött och slut jag var så sa till barnen att inatt kommer mamma verkligen sova gott. Trodde jag. En timma senare började kroppen skrika efter vila, så bad barnen göra sig i ordning för säng och gick sen till sängen. Vilken smärta! Vred det jag kunde i sängen i försök att få det att släppa medan tårarna sprutade. Det kändes som att någon hade knäckt upp mina ben. Först gjorde det ont inne i ljumskarna (just som om någon med våld särat på mina ben och då knäckt av lårbenen) och sedan på utsidan av låren som om höftkulorna hoppat ur led, med smärtan ilandes ner för låren. Första gången det gör så ont att tårarna sprutar. Min underbara sambo kom in och såg att jag var så ledsen så han la sig bredvid och försökte hålla om mig medan han strök försiktigt över benen ❤ Hur underbart att ha någon som verkligen vill och försöker göra det bättre, som finns där och tröstar när det behövs. Sen när den värsta smärtan började avta sa han "När du går sönder så går ju jag sönder". Älskade du ❤ Vad hade jag gjort utan honom i detta läge? Vilket stöd han varit. Kan inte minnas att jag hade så här när jag väntade Isak, foglossning minns jag men inte denna kraftiga smärta eller dessa elaka sammandragningar. Ändå vägde jag ca 20-30kg mer med honom. 
 
Nu på morgonen är det svag värk vid höftkulorna, utsidan av låren. Men den går att leva med, en 4 eller en 5a om jag skulle skatta den men jag är så envis så jag biter ihop. När jag reser mig upp hugger det i ryggen och jag kan inte räta mig upp för det gör så ont i fogarna, så får nästan kasta fram benen och samtidigt stödja mot väggen för att kunna ta bort lite av belastningen. Kommer behöva gå vila när flickorna gått till skolan för sömnen inatt var inte den bästa.
 
Skulle aldrig önska min värsta fiende denna smärta. Eller denna sömnbrist. Besök till BM idag så jag ska fråga om hon har några tips på vad jag kan göra. 
 
Ett inte så muntert inlägg, men en graviditet är inte alltid en dans på rosor där allt är så underbart. Ibland kommer även sånt här. 
Till top