almostthere.blogg.se

Allt är möjligt, bara man har viljan att kämpa för det!

Var är du?

Graviditeten Permalink0
31 mars, två dagar över tiden, v 40+2. Aldrig hade jag trott att vi skulle passera BF. Sambon flög hem helgen innan BF och då hade jag såna förvärkar så vi båda var oroliga att förlossningen var nära, så han vågade inte åka tillbaka och jobba de sista passen han hade kvar. Så nu har han varit hemma i 2 v och fortfarande har ingen bebis kommit till oss. Det lugnade sig i magen.
 
Sista veckan har jag haft mensvärk så gott som varje dag, mest på kvällarna och vissa kvällar värre än andra. Kissar groteska mängder på nätterna (antar att det är vätskan jag samlar på under dagarna) och sista dagarna har jag även blivit väldigt trött. Sedan igår känner jag gossens huvud så pass att varje steg gör ont och speciellt när han rör på sig! Aj aj.. så det borde ju inte vara långt borta? Det är ett sånt där obehag, som att benen inte går att hålla ihop eller hur jag ska förklara det. Det känns verkligen att han är där. 
 
Denna väntan är olidlig! Längtan blir större och större både för mig och sambon. Och barnen! Vi är så nyfikna på den lilla krabaten, så ivriga på att få hålla honom i våra armar ❤ men samtidigt börjar vi båda få lite ångest nu, mina barn kommer imorgon.. Och till veckan är det påsklov vilket innebär att barnen är lediga.. verkar ju ändå som att gossen väljer att komma då istället för under denna "barnfria" vecka. Vem ska vara barnvakt? Vi har en färdig som kan vara med barnen på dagarna, sen har vi inte hunnit höra med morfar än. Och vi har en som ev kan sova här några nätter så vi har barnvakt färdigt på natten också.  Hundvakt är färdigt och nyckeln är lämnad så åker vi in tar sig hundvakten in till oss för att hämta hunden. Men vi hade ju hoppats på att han skulle välja denna vecka, det hade varit enklast. Men så verkar det inte bli.. nåja, den som väntar på något gott ❤

God morgon

Graviditeten Permalink0
Onsdag och mitten av veckan, redan! Sambon är iväg på sin sista arbetsresa innan bebis kommer, gissa om han hade ångest när han skulle åka stackarn. Han är så rädd att förlossningen ska dra igång innan han hinner hem. Men alla mina barn är födda på v 41+ och några dagar. E är född 41+6 till och med, så jag tror faktiskt att lillen här kommer antingen dagarna innan eller dagarna efter, jag tror inte vi går över speciellt mycket. Men man vet ju aldrig. Med varje barn tänker man ju just att man inte kommer gå över men ändå gör man det. Så jag är väldigt säker på att han hinner hem. 
 
Vi har nu 15 dagar kvar, och sambon kommer hem om ca 9 dagar så vi hinner! Då ska bilbarnstolen sättas in i bilen och BB väskan ska packas färdigt, med det som går. I övrigt ska jag göra en lista på saker som ska packas i aoata minuten som mina glasögon med mera så V kan packa om jag inte klarar av det i värkarna. Vi ska prata lite om förlossningen, eventuella ställningar och smärtlindring så att även han vet vad jag önskar. Men vi båda har gjort detta förr så ingen av oss är särskilt orolig, än. 
 
Det enda jag börjat bli lite "nervös" över är smärtan när barnet ska ut. Fått lite flashbacks från mina tidigare förlossningar, den där brinnande känslan och jag minns att jag beskrivit den som att få frätande syra kastat mellan benen. Värkarna i sig är jag inte än så orolig eller rädd för, jag minns dem knappt? Det gjorde ont men hur ont har jag inte direkt något minne av. Så vi får se! Min plan är att vara hemma så länge som möjligt och verkligen försöka utan epidural bedövning. För att inte få nå tillfälliga komplikationer i ryggen som sist och även för att inte dra ner på förlossningen. Jag vill få ut honom så snabbt som möjligt! Det är lite smått och gott att fundera över inför den stora dagen, Och jag vill att sambon också är insatt i alla funderingar för han ska ju vara vid min sida genom hela förlossningen. 
 
Nu ska jag ta en kopp kaffe och sen ut med valpen på en liten runda. Ha en underbar dag! 
 
 
Vecka 38, (37+5) ❤ bild lånad. 

Sista biten.

Graviditeten Permalink0
Det märks på fler sätt än ett att vi nu är i den sista delen, sista fasen.. De sista veckorna.
Framför allt märks det på hur känslig livmodern är just nu, från bara en dag till en annan märkte jag stor skillnad.
Jag försöker ju ta mig minst 4 st korta promenader i veckan för att hålla igång kroppen lite trots smärtorna r/t foglossningen. Men nu är det nästan totalt omöjligt då jag får så mycket sammandragningar och förvärkar, en del gör så ont att det till och med hugger i magen och tvingar mig till att stanna och andas för att det ska släppa.
Bära hem matkassar från affären ger också förvärkar, vilket är ett moment som är svårt att undvika. Trycket nedåt har även ökat, ibland känns det som att han ska trilla ut om jag skulle råka nysa för hårt. Kan även nästan känna hans huvud när jag går om jag precis haft förvärkar minuterna innan. 
 
Jag har också plötsligt blivit väldigt trött, från att snurra hela nätterna så vaknar jag kanske bara 3-5 ggr vilket är oerhört lite jämfört med den sömn jag haft senaste månaderna. Kan även bli så där förlamande trött mitt på dagen så att jag måste gå sova, annars börjar jag sluddra och kan inte alls hänga med i samtal.
Och hungern.. Jisses så hungrig jag är nu! Kan bli hungrig knappt 30 min efter en måltid. Får även väldigt ofta värmevallningar, riktigt obehagliga så att även händer, fötter och vader sväller upp och det känns som att jag vilken sekund som helst ska spricka sönder. Så då åker vädringsluckan upp och kläderna av, sen släpper det. 
 
Och eftersom vi nu närmar oss slutet så börjar alla tankar på förlossningen komma. Hur kommer den bli? Kommer den vara lika lång som med mitt första barn? Eller kommer den mer likna den sista förlossningen? Den som tog endast några få timmar från första värk tills det att han är ute?
Kommer sambon att hinna hem? Han har nu ca två veckor (inte helt) kvar innan han går på ledighet inför förlossningen. Jag har alltid gått över tiden så därför har vi planerat så att han kommer hem lördag veckan före beräknat, men tänk kommer han tidigare?
 
Smärtlindring? Ska jag våga ta epidural denna gång? Under min sista förlossning med I så hade narkosläkaren med en "student" (eller vad det heter för dem), och denna stack mig 3 ggr och misslyckades varje gång (de frågade mig aldrig om det ens var okej att en student stack). Minns att jag reagerade på att det tog väldigt lång tid så när jag vred på mig lägger plötsligt en främmande karl handen på min axel och säger att nu är den på plats, det var den riktiga narkosläkaren som tagit över. Jag visste då inget om de misslyckade försöken och fick aldrig det berättat för mig heller. Jag upptäckte det själv några timmar senare i duschen efter att de dragit ur den och jag bad min dåvarande make att kolla bakom min rygg då det var sånt obehag där, han berättade då att han ser 4st stick i min rygg. Sen flera månader senare hade jag lite problem med ryggen, smärtor som plötsligt dök upp och sedan försvann. Fick berättat för mig då att det var pga epiduralen, idag känner jag inte alls av något men jag minns hur jobbigt det var. Så därför är jag lite fundersam om jag ska våga ta epidural bedövning eller inte..
 
Vi får se!
Till top