Det är verkligen helt otroligt hur underbart det är att kunna åka till gymmet och ha med sig sina barn. Det underlättar verkligen att det finns möjligheten till det, att gymmen har tänkt till och verkligen avsett en liten hörna för de minsta där de kan leka, måla eller se en film. Helt otroligt! Att även vi mammor kan få en möjligthet att träna upp våra kroppar igen efter att ha burit ett, två och tre barn i den.
 
För min del skulle jag aldrig avsätta en dag för barnen på dagis eller skola/fritids enkomt för att jag ska kunna träna. Är jag ledig så är barnen lediga, så att dom följer med till gymmet är för mig självklart. Det har dom ju även gjort till och från de senaste 3-4 åren. Inget konstigt i det tycker jag?
 
Nä det är verkligen guld värt att gymmen har en barnhörna där barnen får vara. Så att just vi mammor, ja även pappor, kan få ta med våra barn så att vi också får träna. Men det är ju då en baksida med barn. Barn gör inte som vi säger alla gånger. Barn sitter heller inte alltid stilla och leker. Det händer även att barn ibland kommer in till gymmet för att stolt få visa sin mamma eller pappa en teckning dom har ritat, eller så kanske barnen helt enkelt har en fråga. Eller som mina igår, ska skvallra vad den andra gjorde.
 
Sen har inte alla en hel familj, dvs några är ensamstående och har kanske inte någon som kan passa barnen så att man får den där timman på gymmet. Perfekt då att gymmen har en barnhörna så att det inte ska hindra en.
 
Men i och med att barnen inte alltid sitter stilla och inte alltid är så tysta så störs många av att barn är på gymmet. Dom blir liksom lite egotänkande, tycker "Va fan, har h*n ungen/ungarna med sig?!". Som idag. Min son kom in för att fråga mig en sak, van som han är så undvek han alla som tränade. Ändå måste en sur gammal gubbe vända sig om åt honom och ryta "Akta så du inte får den i skallen!" Otroligt onödigt, då han inte ens var i närheten av stången. Sen säger han surt till sin träningskompis "Ja det är förjävligt att barn ska få vara i gymmet! Dom kan ju skada sig!" 
 
Självklart har gubben rätt, visst kan barn skada sig. Men när vi som är föräldrar har med oss våra barn så har vi koll på dom samtidigt som vi tränar. Vi slänger alltid ett vakande öka på barnen och speciellt när dom kommer in i gymmet. Så ni behöver inte fundera över barnen. Det gör vi föräldrar. Så försök ha förståelse för oss som inte vill utnyttja dagis och skola i onödan, eller vi som inte har någon som kan passa barnen så vi kan få möjlighet att träna, precis som ni. För vi har väl också rätt att få träna? Och det finns ju även en avsedd barnhörna, men man måste ha i åtanke att barn inte alltid sitter stilla så det händer att barnen kommer in i gymmet. Men jag iaf, påpekar även till mina barn då att dom inte ska springa i gymmet just på grund av skaderisken. Och sköter dom sig inte så avbryter iaf jag min träning och tar med mig barnen hem, som igår.
 
Så för er äldre eller er utan barn: Tänk en gång extra, vi har lika stor rätt att vara där som er. Och ni behöver inte passa våra barn, det gör vi själva. Vi har medvetet tagit med oss barnen och vi har då ett ansvar att se till att våra barn inte far illa på gymmet. Så slappna av, träna och gör din grej så ansvarar vi för våra barns säkerhet. Tack!
 
Lånad bild.
 

Gymma med barn.

Allmänt En kommentar
Det är verkligen helt otroligt hur underbart det är att kunna åka till gymmet och ha med sig sina barn. Det underlättar verkligen att det finns möjligheten till det, att gymmen har tänkt till och verkligen avsett en liten hörna för de minsta där de kan leka, måla eller se en film. Helt otroligt! Att även vi mammor kan få en möjligthet att träna upp våra kroppar igen efter att ha burit ett, två och tre barn i den.
 
För min del skulle jag aldrig avsätta en dag för barnen på dagis eller skola/fritids enkomt för att jag ska kunna träna. Är jag ledig så är barnen lediga, så att dom följer med till gymmet är för mig självklart. Det har dom ju även gjort till och från de senaste 3-4 åren. Inget konstigt i det tycker jag?
 
Nä det är verkligen guld värt att gymmen har en barnhörna där barnen får vara. Så att just vi mammor, ja även pappor, kan få ta med våra barn så att vi också får träna. Men det är ju då en baksida med barn. Barn gör inte som vi säger alla gånger. Barn sitter heller inte alltid stilla och leker. Det händer även att barn ibland kommer in till gymmet för att stolt få visa sin mamma eller pappa en teckning dom har ritat, eller så kanske barnen helt enkelt har en fråga. Eller som mina igår, ska skvallra vad den andra gjorde.
 
Sen har inte alla en hel familj, dvs några är ensamstående och har kanske inte någon som kan passa barnen så att man får den där timman på gymmet. Perfekt då att gymmen har en barnhörna så att det inte ska hindra en.
 
Men i och med att barnen inte alltid sitter stilla och inte alltid är så tysta så störs många av att barn är på gymmet. Dom blir liksom lite egotänkande, tycker "Va fan, har h*n ungen/ungarna med sig?!". Som idag. Min son kom in för att fråga mig en sak, van som han är så undvek han alla som tränade. Ändå måste en sur gammal gubbe vända sig om åt honom och ryta "Akta så du inte får den i skallen!" Otroligt onödigt, då han inte ens var i närheten av stången. Sen säger han surt till sin träningskompis "Ja det är förjävligt att barn ska få vara i gymmet! Dom kan ju skada sig!" 
 
Självklart har gubben rätt, visst kan barn skada sig. Men när vi som är föräldrar har med oss våra barn så har vi koll på dom samtidigt som vi tränar. Vi slänger alltid ett vakande öka på barnen och speciellt när dom kommer in i gymmet. Så ni behöver inte fundera över barnen. Det gör vi föräldrar. Så försök ha förståelse för oss som inte vill utnyttja dagis och skola i onödan, eller vi som inte har någon som kan passa barnen så vi kan få möjlighet att träna, precis som ni. För vi har väl också rätt att få träna? Och det finns ju även en avsedd barnhörna, men man måste ha i åtanke att barn inte alltid sitter stilla så det händer att barnen kommer in i gymmet. Men jag iaf, påpekar även till mina barn då att dom inte ska springa i gymmet just på grund av skaderisken. Och sköter dom sig inte så avbryter iaf jag min träning och tar med mig barnen hem, som igår.
 
Så för er äldre eller er utan barn: Tänk en gång extra, vi har lika stor rätt att vara där som er. Och ni behöver inte passa våra barn, det gör vi själva. Vi har medvetet tagit med oss barnen och vi har då ett ansvar att se till att våra barn inte far illa på gymmet. Så slappna av, träna och gör din grej så ansvarar vi för våra barns säkerhet. Tack!
 
Lånad bild.
 
Sjukt roligt när man märker i gymmet att det har hänt en del sen sist. Vissa pass brukar jag notera vikter, set och reps. Typ 1 gång i månaden men ibland oftare. Men noterar inte alla övningar. Idag märkte jag att orken var högre och vikterna lättare så passade på att notera och jämföra. Ryggmåndag var det ju idag så självklart var det ett pass för ryggen, precis som alla andra måndagar. 
 
Latsdrag: 40kg x ?st tidigare, idag 50kg x 3st
Latsdrag i cablecross, två handtag: 30Kg x ?st tidigare, idag 40kg x 6st
Sittande rodd: 40kg x 5st tidigare, idag 50kg x 4st
 
Körde några fler övningar men inget tidigare att jämföra med. Som ex rodd idag med fristång 35kgx5st (satt in den så nyligt och inte noterat vikter) och enarms rodd med hantel 16kgx5st (kört den ganska länge men aldrig noterat vikt). 
 
Som ni ser är det många reps på en del, så på de hade jag kunnat öka upp på tyngre. Men eftersom jag i en del övningar körde flera set så vågade jag inte utmana ryggen allt för mycket då jag i just ryggen ofta får en ordentlig träningsvärk. Men i marklyften blir jag också starkare, speciellt i greppet. Orkar hålla stången längre än tidigare (tappar ofta när det blir för tungt, så är svag i greppet) och utan bälte körde jag idag 80kgx5st. Har redan kommit upp i 100kg i marklyft men använder då bälte, vilket jag ser själv som lite fusk. Så försöker jobba på med att orka lyfta utan bältet. Så idag fokuserade jag mer på tekniken i marklyft än själva styrkan. Men det går framåt! 
 
Kostmässigt går jag inte nu mer efter någon speciell kost. Har ännu inte bestämt mig hur det blir med tävligen, men har sagt bort coachen då han bor för långt borta. Så iom att jag i dagsläget ännu är ett frågetecken så äter jag som vanligt igen vilket märks orkesmässigt på gymmet och även övrig tid. Slarvar rätt ordentligt med kosten om jag ska vara ärlig 😂 men jag mår otroligt bra ändå, vilket är huvudsaken.
 
 
 

Progress

Allmänt Kommentera
Sjukt roligt när man märker i gymmet att det har hänt en del sen sist. Vissa pass brukar jag notera vikter, set och reps. Typ 1 gång i månaden men ibland oftare. Men noterar inte alla övningar. Idag märkte jag att orken var högre och vikterna lättare så passade på att notera och jämföra. Ryggmåndag var det ju idag så självklart var det ett pass för ryggen, precis som alla andra måndagar. 
 
Latsdrag: 40kg x ?st tidigare, idag 50kg x 3st
Latsdrag i cablecross, två handtag: 30Kg x ?st tidigare, idag 40kg x 6st
Sittande rodd: 40kg x 5st tidigare, idag 50kg x 4st
 
Körde några fler övningar men inget tidigare att jämföra med. Som ex rodd idag med fristång 35kgx5st (satt in den så nyligt och inte noterat vikter) och enarms rodd med hantel 16kgx5st (kört den ganska länge men aldrig noterat vikt). 
 
Som ni ser är det många reps på en del, så på de hade jag kunnat öka upp på tyngre. Men eftersom jag i en del övningar körde flera set så vågade jag inte utmana ryggen allt för mycket då jag i just ryggen ofta får en ordentlig träningsvärk. Men i marklyften blir jag också starkare, speciellt i greppet. Orkar hålla stången längre än tidigare (tappar ofta när det blir för tungt, så är svag i greppet) och utan bälte körde jag idag 80kgx5st. Har redan kommit upp i 100kg i marklyft men använder då bälte, vilket jag ser själv som lite fusk. Så försöker jobba på med att orka lyfta utan bältet. Så idag fokuserade jag mer på tekniken i marklyft än själva styrkan. Men det går framåt! 
 
Kostmässigt går jag inte nu mer efter någon speciell kost. Har ännu inte bestämt mig hur det blir med tävligen, men har sagt bort coachen då han bor för långt borta. Så iom att jag i dagsläget ännu är ett frågetecken så äter jag som vanligt igen vilket märks orkesmässigt på gymmet och även övrig tid. Slarvar rätt ordentligt med kosten om jag ska vara ärlig 😂 men jag mår otroligt bra ändå, vilket är huvudsaken.
 
 
 
Efter att ha varit sjuk i över 2 veckor vilket innebar långvila för att sedan mjukköra en vecka och sedan gå över till att träna hårt igen känns! Det känns verkligen precis vad jag har tränat, vilka muskelgrupper som har fått slita i gymmet. Det känns så pass mycket att jag nästan vill gråta, skämt och sido. Jag har sån extrem träningsvärk, den sköna varianten dock men som gör att man inte kan gå helt normalt.
 
Blev lite för ivrig när jag körde rygg och jag tog i lite för hårt så nu dag två känns det, värst är nog latsen men även nedre delen av ryggen då jag även la in den i ben/rump passet. Aouch.. Och igår hade jag större fokus på baksida lår då jag själv anser att det är det partiet där det minst syns något, där är det väl isolerat! Så baksida lår ömmar ordentligt idag. Men det är ju det man vill dagen/dagarna efter ett bra gympass, man vill känna att det har gett något och man vill ju ha den där härliga träningsvärken som man känner en sorts hatkärlek till. Så man ska väl faktiskt inte klaga utan tacka och ta emot. Typ.
 
 
 
Skolmässigt går uppsatsen framåt i snigelfart, vi kommer inte riktigt överens med vår handledare. Hon tycker en sak och vi tycker något annat. Vi gör vårt allra bästa och offrar en hel del extra tid till att rätta till där hon tycker det är galet (men som gångerna innan varit så perfekt enligt henne, tills hon bytt åsikt mitt i allt) för att sedan få nya förslag till nya ändringar. så när vi ändrat något till precis som hon tyckte så kan hon komma med en ny kommentar på exakt samma ställe att det är fel. Hon sätter oss på skitgöra helt enkelt. Det känns lite som att vad vi än gör så är det inte bra, och vissa gånger kommer tankarna "Är vi helt korkade och fattar ingenting??"" Samt att det ibland har känts lite som att det är handledarens uppsats och inte våran, hon har ganska många idéer som hon tycker skulle vara bättre medan vi tycker något annat. Så vi har fått vara rätt irriterade och nästan förbannad, nästan var väl lite snällt för nog har vi fått svära när handledaren inte har hört. Skulle jag summera utbildningen så är c-uppsatsen den värsta biten! Men nu har vi börjar argumentera varför det ska vara si och så, för självklart har handledaren rätt till sina åsikter, varför ska man annars ha handledning? Men det är vårt arbete, våran uppsats och faktiskt vårt "lilla barn" just nu. Något vi har skapat faktiskt slitit väldigt hårt med. Så känner vi att något verkligen känns riktigt bra, varför ska vi då ändra det och göra om det bara för att handledaren har gett ett förslag till en ändring? Så länge vi har bra argument till varför det ska vara som det är så ska det vara precis som vi själva tycker, för hur ska vi annars helhjärtat kunna publicera uppsatsen och vara stolta över den samt även kunna stå för vårt arbete om vi inte är nöjd med den? Så just nu tror jag att det är vi som är finnen i röven och ger handledaren gråa hårstrån, istället för tvärtom. Men även just det här är ju något som är viktigt i vårt kommande yrke, att kunna stå för vad vi gör och även senare kunna argumentera över varför vi har gjort som vi har gjort. Så handledaren kanske har ett syfte till varför hon är hård.
 

Som det ska vara.

Allmänt Kommentera
Efter att ha varit sjuk i över 2 veckor vilket innebar långvila för att sedan mjukköra en vecka och sedan gå över till att träna hårt igen känns! Det känns verkligen precis vad jag har tränat, vilka muskelgrupper som har fått slita i gymmet. Det känns så pass mycket att jag nästan vill gråta, skämt och sido. Jag har sån extrem träningsvärk, den sköna varianten dock men som gör att man inte kan gå helt normalt.
 
Blev lite för ivrig när jag körde rygg och jag tog i lite för hårt så nu dag två känns det, värst är nog latsen men även nedre delen av ryggen då jag även la in den i ben/rump passet. Aouch.. Och igår hade jag större fokus på baksida lår då jag själv anser att det är det partiet där det minst syns något, där är det väl isolerat! Så baksida lår ömmar ordentligt idag. Men det är ju det man vill dagen/dagarna efter ett bra gympass, man vill känna att det har gett något och man vill ju ha den där härliga träningsvärken som man känner en sorts hatkärlek till. Så man ska väl faktiskt inte klaga utan tacka och ta emot. Typ.
 
 
 
Skolmässigt går uppsatsen framåt i snigelfart, vi kommer inte riktigt överens med vår handledare. Hon tycker en sak och vi tycker något annat. Vi gör vårt allra bästa och offrar en hel del extra tid till att rätta till där hon tycker det är galet (men som gångerna innan varit så perfekt enligt henne, tills hon bytt åsikt mitt i allt) för att sedan få nya förslag till nya ändringar. så när vi ändrat något till precis som hon tyckte så kan hon komma med en ny kommentar på exakt samma ställe att det är fel. Hon sätter oss på skitgöra helt enkelt. Det känns lite som att vad vi än gör så är det inte bra, och vissa gånger kommer tankarna "Är vi helt korkade och fattar ingenting??"" Samt att det ibland har känts lite som att det är handledarens uppsats och inte våran, hon har ganska många idéer som hon tycker skulle vara bättre medan vi tycker något annat. Så vi har fått vara rätt irriterade och nästan förbannad, nästan var väl lite snällt för nog har vi fått svära när handledaren inte har hört. Skulle jag summera utbildningen så är c-uppsatsen den värsta biten! Men nu har vi börjar argumentera varför det ska vara si och så, för självklart har handledaren rätt till sina åsikter, varför ska man annars ha handledning? Men det är vårt arbete, våran uppsats och faktiskt vårt "lilla barn" just nu. Något vi har skapat faktiskt slitit väldigt hårt med. Så känner vi att något verkligen känns riktigt bra, varför ska vi då ändra det och göra om det bara för att handledaren har gett ett förslag till en ändring? Så länge vi har bra argument till varför det ska vara som det är så ska det vara precis som vi själva tycker, för hur ska vi annars helhjärtat kunna publicera uppsatsen och vara stolta över den samt även kunna stå för vårt arbete om vi inte är nöjd med den? Så just nu tror jag att det är vi som är finnen i röven och ger handledaren gråa hårstrån, istället för tvärtom. Men även just det här är ju något som är viktigt i vårt kommande yrke, att kunna stå för vad vi gör och även senare kunna argumentera över varför vi har gjort som vi har gjort. Så handledaren kanske har ett syfte till varför hon är hård.