De som känner mig vet om att jag besväras av foglossning, det vill säga bäckensmärta. Ju längre in i graviditeten jag kommer ju värre blir det. Först tänkte jag bita ihop och kämpa på till slutet men senaste veckorna har jag insett att det är omöjligt. Smärtorna blir endast värre.
 
I dagsläget har jag nå så fruktansvärt ont. Så ont att jag skulle vilja lägga mig ner och gråta. Så ont att jag vaknar flera gånger på natten för att det gör så ont, och om jag inte vänder mig ungefär var 20e minut så är det sen så illa att ilningen av smärtan inte avtar och jag kan då inte somna om, så då ligger jag vaken i några timmar och försöker skaka av smärtan. Så jag ligger i sängen och byter ställning fram och tillbaka, skakar i benen, försöker knäcka till höften, ändrar ställning igen och så här håller jag på till jag nästan börjar gråta för det är så frustrerande att inte få sova. Speciellt när man är medveten om att klockan ringer snart, för jobbet kallar.
 
Förra veckan kämpade jag på hela veckan, jobbade dag måndag till fredag. Sov väldigt dåligt den veckan och på lördag när klockan ringde (dottern skulle iväg på cup med handbollen och jag skulle följa med) så började jag gråta. Tårarna sprutade för jag var så trött efter att ha rullat hela natten på grund av smärtorna i höften (egentligen hela mitt bäcken) och ilningarna ner i benen. Så sambon försökte trösta och sa att han kan åka, men såklart man som mamma inte sätter sig själv före så jag åkte. Inte bra kan jag säga, för jag kunde knappt sitta ner sen på kvällen eller på söndagen bara att sitta gjorde ont. Sen kom febern och jag blev sjuk och fick stanna hemma från jobb, troligtvis smärtan som sparkat igång allt.
 
Idag var jag åter på jobbet, sitta vid skrivbordet gör ont så när jag ställer mig upp och ska gå så kommer den underbara smärtan. Står jag vid skrivbordet så gör det ont. Att gå gör ont. Går så sakta jag bara kan men ska man verkligen behöva ha det så här? Jag ansökte om graviditetspenning, för att slippa plåga mig så här. Visst har jag själv orsakat mig detta eftersom jag blev gravid, så jag kanske får skylla mig själv? Om jag ska tolka försäkringskassan rätt.
 
Idag ringde försäkringskassan upp.. För att ställa ytterligare frågor med baktanken att kanske slippa ersätta mig (kändes det som). Hon förklarade "Som sjuksköterka är det inte säkert att du har rätt till full ersättning. Men om du nu vill så kan du gå till läkaren och försöka bli sjukskriven den andra halvan. Vi lämnar besked till dig om några dagar." Skämtade hon precis med mig? Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Frågade henne tillbaka hur hon menar eftersom att belastningen på jobbet inte blir lättare för att jag går ner i tid. Men det kunde hon inte svara på utan hänvisade till läkare för sjukskrivning om graviditetspenningen 100% inte blir godkänd.
 
Den smärtan jag har önskar jag inte ens min värsta fiende. Frustrationerna över att inte kunna sova på natten. Tröttheten på dagarna när man ska orka jobba och sedan ta hand om barnen på eftermiddagen, så vila är omöjligt. Alltid trött och alltid ont.. Att vara gravid är en gåva, men denna smärta.. Usch.. Aldrig haft så ont som gravid som jag har nu.. Svårt att vara positiv vissa dagar med denna smärta, jag hade hoppats på att det snart är slut på denna plåga men efter samtalet idag med FK så känns det hopplöst..
 

Ska man skratta eller gråta? Den glamorösa sidan av en graviditet.

Allmänt En kommentar
De som känner mig vet om att jag besväras av foglossning, det vill säga bäckensmärta. Ju längre in i graviditeten jag kommer ju värre blir det. Först tänkte jag bita ihop och kämpa på till slutet men senaste veckorna har jag insett att det är omöjligt. Smärtorna blir endast värre.
 
I dagsläget har jag nå så fruktansvärt ont. Så ont att jag skulle vilja lägga mig ner och gråta. Så ont att jag vaknar flera gånger på natten för att det gör så ont, och om jag inte vänder mig ungefär var 20e minut så är det sen så illa att ilningen av smärtan inte avtar och jag kan då inte somna om, så då ligger jag vaken i några timmar och försöker skaka av smärtan. Så jag ligger i sängen och byter ställning fram och tillbaka, skakar i benen, försöker knäcka till höften, ändrar ställning igen och så här håller jag på till jag nästan börjar gråta för det är så frustrerande att inte få sova. Speciellt när man är medveten om att klockan ringer snart, för jobbet kallar.
 
Förra veckan kämpade jag på hela veckan, jobbade dag måndag till fredag. Sov väldigt dåligt den veckan och på lördag när klockan ringde (dottern skulle iväg på cup med handbollen och jag skulle följa med) så började jag gråta. Tårarna sprutade för jag var så trött efter att ha rullat hela natten på grund av smärtorna i höften (egentligen hela mitt bäcken) och ilningarna ner i benen. Så sambon försökte trösta och sa att han kan åka, men såklart man som mamma inte sätter sig själv före så jag åkte. Inte bra kan jag säga, för jag kunde knappt sitta ner sen på kvällen eller på söndagen bara att sitta gjorde ont. Sen kom febern och jag blev sjuk och fick stanna hemma från jobb, troligtvis smärtan som sparkat igång allt.
 
Idag var jag åter på jobbet, sitta vid skrivbordet gör ont så när jag ställer mig upp och ska gå så kommer den underbara smärtan. Står jag vid skrivbordet så gör det ont. Att gå gör ont. Går så sakta jag bara kan men ska man verkligen behöva ha det så här? Jag ansökte om graviditetspenning, för att slippa plåga mig så här. Visst har jag själv orsakat mig detta eftersom jag blev gravid, så jag kanske får skylla mig själv? Om jag ska tolka försäkringskassan rätt.
 
Idag ringde försäkringskassan upp.. För att ställa ytterligare frågor med baktanken att kanske slippa ersätta mig (kändes det som). Hon förklarade "Som sjuksköterka är det inte säkert att du har rätt till full ersättning. Men om du nu vill så kan du gå till läkaren och försöka bli sjukskriven den andra halvan. Vi lämnar besked till dig om några dagar." Skämtade hon precis med mig? Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Frågade henne tillbaka hur hon menar eftersom att belastningen på jobbet inte blir lättare för att jag går ner i tid. Men det kunde hon inte svara på utan hänvisade till läkare för sjukskrivning om graviditetspenningen 100% inte blir godkänd.
 
Den smärtan jag har önskar jag inte ens min värsta fiende. Frustrationerna över att inte kunna sova på natten. Tröttheten på dagarna när man ska orka jobba och sedan ta hand om barnen på eftermiddagen, så vila är omöjligt. Alltid trött och alltid ont.. Att vara gravid är en gåva, men denna smärta.. Usch.. Aldrig haft så ont som gravid som jag har nu.. Svårt att vara positiv vissa dagar med denna smärta, jag hade hoppats på att det snart är slut på denna plåga men efter samtalet idag med FK så känns det hopplöst..
 
.. när man har roligt! Julen har hunnit komma och gå, likaså nyåret. Vi är redan inne i 2018, det året lilleman kommer till världen! Vi har nått sista trimestern och höften har börjat säga ifrån, vissa dagar är hemska.. kan fastna i en rörelse och vet då inte om jag ska ta höger eller vänster fot för det gör så ont i höften. Vissa nätter sover jag inte heller, på grund av smärtan. Sover ca 20-30 min i stöten och vaknar sedan för att det gör så ont i bakre fogen på den sidan jag ligger. Sen efter att ha vaknat nog många gånger så brukar det inte gå att somna om, så då stiger jag upp och det är oftast vid 3-4. Barnet pressar också nu på lungorna så pass att bara gå från bilen och in gör mig andfådd, speciellt om jag går snabbt. Så då måste jag sitta en stund innan jag börjar prata, annars får jag knappt fram det jag ska säga. Det är en tung period i graviditeten och jag hoppas jag snart får gå på ledighet så jag orkar göra mer än jobba. För som det är nu är det antigen jobba eller vara med familjen, båda går inte då smärtan gör allt omöjligt. Tar jag ut mig på jobbet så blir jag sängliggande på eftermiddagen, inte roligt alls. Känner mig inte som en bra mamma när jag inte har orken till båda, och känns inte alls okej att jobbet tar all kraft.
 
Men men, Så är livet. Just nu.
Denna graviditet är ju första gången jag planerar ledigheten och jag har tänkt vara ledig från mitt ordinarie jobb till september 2019. En ganska lång tid och jag har funderat lite på att prova vingarna lite under början av 2019, testa på lite nytt. Kanske kika på någon spännande avdelning på Sunderby sjukhus som man kan hoppa in lite extra på, eller akuten/IVAK i Kalix. Göra något annat innan det är dags att återvända. Barnets pappa kommer vara hemma två veckor i stöten under barnets första år, därav finns möjligheten att prova lite nytt under dessa veckor och sedan fortsätta mammaledigheten när han åker tillbaka till jobbet. Vem vet, man kanske hittar något som fångar intresset! Man ska ju passa på att prova nya saker medan man är "ung". Så vi får se! 

Tiden går fort..

Allmänt Kommentera
.. när man har roligt! Julen har hunnit komma och gå, likaså nyåret. Vi är redan inne i 2018, det året lilleman kommer till världen! Vi har nått sista trimestern och höften har börjat säga ifrån, vissa dagar är hemska.. kan fastna i en rörelse och vet då inte om jag ska ta höger eller vänster fot för det gör så ont i höften. Vissa nätter sover jag inte heller, på grund av smärtan. Sover ca 20-30 min i stöten och vaknar sedan för att det gör så ont i bakre fogen på den sidan jag ligger. Sen efter att ha vaknat nog många gånger så brukar det inte gå att somna om, så då stiger jag upp och det är oftast vid 3-4. Barnet pressar också nu på lungorna så pass att bara gå från bilen och in gör mig andfådd, speciellt om jag går snabbt. Så då måste jag sitta en stund innan jag börjar prata, annars får jag knappt fram det jag ska säga. Det är en tung period i graviditeten och jag hoppas jag snart får gå på ledighet så jag orkar göra mer än jobba. För som det är nu är det antigen jobba eller vara med familjen, båda går inte då smärtan gör allt omöjligt. Tar jag ut mig på jobbet så blir jag sängliggande på eftermiddagen, inte roligt alls. Känner mig inte som en bra mamma när jag inte har orken till båda, och känns inte alls okej att jobbet tar all kraft.
 
Men men, Så är livet. Just nu.
Denna graviditet är ju första gången jag planerar ledigheten och jag har tänkt vara ledig från mitt ordinarie jobb till september 2019. En ganska lång tid och jag har funderat lite på att prova vingarna lite under början av 2019, testa på lite nytt. Kanske kika på någon spännande avdelning på Sunderby sjukhus som man kan hoppa in lite extra på, eller akuten/IVAK i Kalix. Göra något annat innan det är dags att återvända. Barnets pappa kommer vara hemma två veckor i stöten under barnets första år, därav finns möjligheten att prova lite nytt under dessa veckor och sedan fortsätta mammaledigheten när han åker tillbaka till jobbet. Vem vet, man kanske hittar något som fångar intresset! Man ska ju passa på att prova nya saker medan man är "ung". Så vi får se! 
God morgon! Vi har klivit in i vecka 26 och om Lilleman följer det beräknade datumet så är det nu 101 dagar kvar, men följer han mina andra tre barn så kommer han senare än så. Första veckan i april tror jag på 😊 4 eller 5 april, då kommer han födas. Vid lunch tid men före middags tid. Det tror jag! 
 
Höften och ryggen spökar mer och mer.. är mycket ensam jobb på jobbet just nu så jag springer mellan 4 avdelningar som tillsammans har 52 vårdtagare. Det blir ganska mycket och det känns i höften/ryggslutet att det blir en del spring mellan avdelningarna. Den orkar inte med riktigt och den håller mig vaken på nätterna så sover än sämre nu för det gör så ont så jag vaknar flera gånger på natten om dagen på jobbet varit tung. Så igår kväll fick jag ge upp och åka hem, började till och med tempa för att det gjorde så ont och väl hemma kräktes jag så pass att jag blev skakig. Så idag är jag hemma "sjuk". Känns fel att säga sjuk när det är kroppen som spökar, men det gör ju att jag inte kan jobba. Ja ni fattar. Och jag hade så dåligt samvete när jag åkte från jobbet 🙊 men vad gör man? En underbar kollega kom in 2 timmar tidigare och böt av mig, verkligen guld värt.
 
Så idag blir det sängvila, ska försöka hålla min rastlösa kropp i viloläge hela dagen så den får en chans att återhämta sig. Men det blir en sväng till barnmorskan idag för att lyssna på bebis och mäta måttet på livmodern! Månne om vi håller kurvan? Ska försöka övertala barnmorskan att få slippa göra andra glukosbelastningen.. mår så dåligt av sött så känns verkligen som en plåga att behöva utsätta sig för det när jag vet att jag får spendera dagen på toa om jag gör den.. vi får se vad hon säger 🙊 
 
 

Vecka 26

Allmänt Kommentera
God morgon! Vi har klivit in i vecka 26 och om Lilleman följer det beräknade datumet så är det nu 101 dagar kvar, men följer han mina andra tre barn så kommer han senare än så. Första veckan i april tror jag på 😊 4 eller 5 april, då kommer han födas. Vid lunch tid men före middags tid. Det tror jag! 
 
Höften och ryggen spökar mer och mer.. är mycket ensam jobb på jobbet just nu så jag springer mellan 4 avdelningar som tillsammans har 52 vårdtagare. Det blir ganska mycket och det känns i höften/ryggslutet att det blir en del spring mellan avdelningarna. Den orkar inte med riktigt och den håller mig vaken på nätterna så sover än sämre nu för det gör så ont så jag vaknar flera gånger på natten om dagen på jobbet varit tung. Så igår kväll fick jag ge upp och åka hem, började till och med tempa för att det gjorde så ont och väl hemma kräktes jag så pass att jag blev skakig. Så idag är jag hemma "sjuk". Känns fel att säga sjuk när det är kroppen som spökar, men det gör ju att jag inte kan jobba. Ja ni fattar. Och jag hade så dåligt samvete när jag åkte från jobbet 🙊 men vad gör man? En underbar kollega kom in 2 timmar tidigare och böt av mig, verkligen guld värt.
 
Så idag blir det sängvila, ska försöka hålla min rastlösa kropp i viloläge hela dagen så den får en chans att återhämta sig. Men det blir en sväng till barnmorskan idag för att lyssna på bebis och mäta måttet på livmodern! Månne om vi håller kurvan? Ska försöka övertala barnmorskan att få slippa göra andra glukosbelastningen.. mår så dåligt av sött så känns verkligen som en plåga att behöva utsätta sig för det när jag vet att jag får spendera dagen på toa om jag gör den.. vi får se vad hon säger 🙊