Dag nummer två av praktiken är avklarad och idag när middagen fanns i magen och disken var bortplockad var jag tvungen att ta en liten powernap för att orka med veckans första träningspass. Ikväll är det ryggen som ska få jobba, eventuellt lite bröst men fokus ligger på ryggens muskler. Ryggen är ju en av mina favorit muskelgrupper, jag tycker att en stark rygg är otroligt snyggt på både tjejer och killar. Jag ska be gubben min ta ett foto sen så att jag får se hur pass mycket muskler jag har tappat under vilan. En fördel med att dokumentera sina resultat i form av både mått och bilder, man kan gå tillbaka och jämföra för att se sina framgångar i träningen. Mitt syfte med min träning är nu att forma kroppen och inte att tappa mer av den vikt jag idag har. Jag känner mig nöjd med min vikt men jag vill ha mer muskler. Men nu är det dags att byta om och bege sig in i garaget för lite svett och sen ömma muskler imorgon. Eftersom att benen och rumpan har gjort så otroligt ont så är jag inställd på att ha ont i ryggens muskler imorgon, men jag hoppas såklart på en mildare träningsvärk! 
 
 

Pass nr 1

Allmänt 2 kommentarer
Dag nummer två av praktiken är avklarad och idag när middagen fanns i magen och disken var bortplockad var jag tvungen att ta en liten powernap för att orka med veckans första träningspass. Ikväll är det ryggen som ska få jobba, eventuellt lite bröst men fokus ligger på ryggens muskler. Ryggen är ju en av mina favorit muskelgrupper, jag tycker att en stark rygg är otroligt snyggt på både tjejer och killar. Jag ska be gubben min ta ett foto sen så att jag får se hur pass mycket muskler jag har tappat under vilan. En fördel med att dokumentera sina resultat i form av både mått och bilder, man kan gå tillbaka och jämföra för att se sina framgångar i träningen. Mitt syfte med min träning är nu att forma kroppen och inte att tappa mer av den vikt jag idag har. Jag känner mig nöjd med min vikt men jag vill ha mer muskler. Men nu är det dags att byta om och bege sig in i garaget för lite svett och sen ömma muskler imorgon. Eftersom att benen och rumpan har gjort så otroligt ont så är jag inställd på att ha ont i ryggens muskler imorgon, men jag hoppas såklart på en mildare träningsvärk! 
 
 
Min man hittade igår vårat gamla minneskort till digital kameran och där i fanns det några gamla kort från när jag var mycket större än vad jag är nu. Wow säger jag, har jag varit så stor?
Helt ofattbart. Det första som ploppar upp i mitt huvud är: hur tänkte jag då? Märkte jag inget eller såg jag inget? Eller ville jag helt enkelt inte erkänna för mig själv att jag hade ett problem med mat och socker?
När jag var "ung" så hade jag inga problem med min vikt men där nånstans på vägen från barn nr 1 så verkar maten ha varit en stor favorit, eller egentligen sockret. För jag åt en väldigt massa socker på den tiden.
Först funderade jag på om jag verkligen skulle våga ladda upp korten, men sen tänkte jag att äh vad fan. Den där personen är jag inte idag så varför ska jag skämmas? Sen tror jag att bilderna verkligen visar att jag faktiskt har gått ner en väldigt massa kilon, det är lätt att tro att folk bara pratar. För jag själv kan inte tro att jag en gång i tiden har varit 50kg större än vad jag är idag. Jag har inte så mycket lös hud annars på min kropp som de flesta som har gått ner mycket har, utan mitt problem område var min mage och den existerar inte idag för nu är den ju platt och utan extra hud. Visst finns det vissa ställen på min kropp som bär spår av min tidigare fetma, men det är tack och lov inte mycket.
 
Hojja, så sliten och så blek. Det som slår mig är att jag inte ser ut att må så bra. Där i den där magen ligger min yngsta. Bilden är tagen en vecka innan han är född så här väger jag ca 120kg. Wow, vilken mage!
Samma dag, bara en annan vinkel.
Här har vi en bild som är tagen ca två månader innan yngsta barnet föddes. Alltså graviditetsmånad 7, men det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst.
Två månader efter att yngsta barnet är fött. Man ser inte hela kroppen men man ser att jag är överviktig där. Jag försöker till och med att gömma min mage. Inget barn i den magen inte. Bara fett.
 
Och den sista, taget några månader innan yngsta barnet planterade sig i min mage. Här är det ett år sedan mellersta barnet blev fött, så inte kan man skylla på att jag precis hade fött barn. Vilken mage! Skulle jag inte ha kollat datumet på när kortet var taget så hade jag kunnat tro att det ligger en liten bebis därinne. Men icket.

Hemskt att se hur jag tidigare har misshandlat min egen kropp. Kan inte förstå hur blind jag var då, jag vet att jag vid den tidpunkten inte tyckte att jag hade ett problem. Visst förstod jag att jag hade nått extra kilo, men inte att jag var så stor som jag faktiskt var! Tänk vad liten min man måste ha sett ut bredvid mig. Folk måste ha trott att stackarn fick svällta här hemma medans jag åt upp all mat. Och att han har älskat mina extra kilon! Även fast jag var så här stor så berättade han ändå hur vacker jag var och hur mycket han älskade mig. Det är kärlek det.
 

Hej och hå!

Mätningar och bilder Kommentera
Min man hittade igår vårat gamla minneskort till digital kameran och där i fanns det några gamla kort från när jag var mycket större än vad jag är nu. Wow säger jag, har jag varit så stor?
Helt ofattbart. Det första som ploppar upp i mitt huvud är: hur tänkte jag då? Märkte jag inget eller såg jag inget? Eller ville jag helt enkelt inte erkänna för mig själv att jag hade ett problem med mat och socker?
När jag var "ung" så hade jag inga problem med min vikt men där nånstans på vägen från barn nr 1 så verkar maten ha varit en stor favorit, eller egentligen sockret. För jag åt en väldigt massa socker på den tiden.
Först funderade jag på om jag verkligen skulle våga ladda upp korten, men sen tänkte jag att äh vad fan. Den där personen är jag inte idag så varför ska jag skämmas? Sen tror jag att bilderna verkligen visar att jag faktiskt har gått ner en väldigt massa kilon, det är lätt att tro att folk bara pratar. För jag själv kan inte tro att jag en gång i tiden har varit 50kg större än vad jag är idag. Jag har inte så mycket lös hud annars på min kropp som de flesta som har gått ner mycket har, utan mitt problem område var min mage och den existerar inte idag för nu är den ju platt och utan extra hud. Visst finns det vissa ställen på min kropp som bär spår av min tidigare fetma, men det är tack och lov inte mycket.
 
Hojja, så sliten och så blek. Det som slår mig är att jag inte ser ut att må så bra. Där i den där magen ligger min yngsta. Bilden är tagen en vecka innan han är född så här väger jag ca 120kg. Wow, vilken mage!
Samma dag, bara en annan vinkel.
Här har vi en bild som är tagen ca två månader innan yngsta barnet föddes. Alltså graviditetsmånad 7, men det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst.
Två månader efter att yngsta barnet är fött. Man ser inte hela kroppen men man ser att jag är överviktig där. Jag försöker till och med att gömma min mage. Inget barn i den magen inte. Bara fett.
 
Och den sista, taget några månader innan yngsta barnet planterade sig i min mage. Här är det ett år sedan mellersta barnet blev fött, så inte kan man skylla på att jag precis hade fött barn. Vilken mage! Skulle jag inte ha kollat datumet på när kortet var taget så hade jag kunnat tro att det ligger en liten bebis därinne. Men icket.

Hemskt att se hur jag tidigare har misshandlat min egen kropp. Kan inte förstå hur blind jag var då, jag vet att jag vid den tidpunkten inte tyckte att jag hade ett problem. Visst förstod jag att jag hade nått extra kilo, men inte att jag var så stor som jag faktiskt var! Tänk vad liten min man måste ha sett ut bredvid mig. Folk måste ha trott att stackarn fick svällta här hemma medans jag åt upp all mat. Och att han har älskat mina extra kilon! Även fast jag var så här stor så berättade han ändå hur vacker jag var och hur mycket han älskade mig. Det är kärlek det.
 
Väldigt roligt att få höra att det är ett ganska "stort" intresse för min blogg. Den har disskuterats lite här och där, vilket jag tycker är positivt. Då verkar ju det som jag skriver vara av intresse för några därute.
Men jag känner att jag behöver förtydliga lite om min operation, för vad jag har fått höra så verkar det vara några som har missuppfattat det hela och trott att det är en gystric bypass som jag har gjort, men så är det inte! Jag trodde att mina bilder som jag har lagt upp visade väldigt tydligt vilken operation det är som jag har gjort tills jag nu senare kom att tänka på tejpen jag har över naveln och jag tror att det är på grund av det som missförståndet har kommit upp.
 
Tejpen på nedre delen av buken är där som själva snittet är lagt, där man har tagit bort den överflödiga huden. Men eftersom att det var så pass mycket hud som behövde tas bort så har man då även flyttat min navel. Jag har alltså gjort det som man kallar för en full bukplastik. Den delen av huden på magen som naveln tidigare har suttit ihop med är alltså borttagen, den finns inte kvar på min kropp utan den delen av huden som tidigare satt ovanför min navel har man dragit ner och sedan lagt ett litet snitt i huden för att öppna upp och sedan sy fast naveln på det nya stället.
 
Ja som ni ser på den här bilden. All hud som är inom den svarta markeringen är borttagen. Och inom den markeringen är min navel, så det man har gjort är att skära bort huden runt naveln och sedan skurit bort hela den där stora hudbiten, för att sen dra ner huden ovanför markeringen ner till den nedre delen av markeringen, öppnat upp en liten öppning och fäst naveln och slutligen sytt ihop magen.
Så en gastric bypass har jag inte gjort. En kirurg skulle aldrig göra en sådan operation på en person som är normal viktig, det vore enbart väldigt korkat eftersom att en normalviktig människa inte behöver tappa vikt. All den vikt som jag har tappat har jag helt på egen hand kämpat för med en bra kost, motion och styrketräning. Och nu i efterhand har jag tagit bort den lösa huden som var blev kvar på min mage efter att ha burit tre barn i den plus en massa massa extra kilon. Sen min son föddes för snart tre år sedan så har jag sammanlagt tappat 50kg, på det här året som jag har tränat och motionerat regelbundet plus ätit en bra kost så har jag tappat 20kg, som jag har berättat om tidigare, men i det långa loppet från det att sista barnet blev fött till idag så är det 50kg.
 
Med lite jävlar anamma så går allt! Det gäller bara att man vill. Utan viljan har man ingen som helst chans.
 

Förtydligande.

Bukplastik 2013 Kommentera
Väldigt roligt att få höra att det är ett ganska "stort" intresse för min blogg. Den har disskuterats lite här och där, vilket jag tycker är positivt. Då verkar ju det som jag skriver vara av intresse för några därute.
Men jag känner att jag behöver förtydliga lite om min operation, för vad jag har fått höra så verkar det vara några som har missuppfattat det hela och trott att det är en gystric bypass som jag har gjort, men så är det inte! Jag trodde att mina bilder som jag har lagt upp visade väldigt tydligt vilken operation det är som jag har gjort tills jag nu senare kom att tänka på tejpen jag har över naveln och jag tror att det är på grund av det som missförståndet har kommit upp.
 
Tejpen på nedre delen av buken är där som själva snittet är lagt, där man har tagit bort den överflödiga huden. Men eftersom att det var så pass mycket hud som behövde tas bort så har man då även flyttat min navel. Jag har alltså gjort det som man kallar för en full bukplastik. Den delen av huden på magen som naveln tidigare har suttit ihop med är alltså borttagen, den finns inte kvar på min kropp utan den delen av huden som tidigare satt ovanför min navel har man dragit ner och sedan lagt ett litet snitt i huden för att öppna upp och sedan sy fast naveln på det nya stället.
 
Ja som ni ser på den här bilden. All hud som är inom den svarta markeringen är borttagen. Och inom den markeringen är min navel, så det man har gjort är att skära bort huden runt naveln och sedan skurit bort hela den där stora hudbiten, för att sen dra ner huden ovanför markeringen ner till den nedre delen av markeringen, öppnat upp en liten öppning och fäst naveln och slutligen sytt ihop magen.
Så en gastric bypass har jag inte gjort. En kirurg skulle aldrig göra en sådan operation på en person som är normal viktig, det vore enbart väldigt korkat eftersom att en normalviktig människa inte behöver tappa vikt. All den vikt som jag har tappat har jag helt på egen hand kämpat för med en bra kost, motion och styrketräning. Och nu i efterhand har jag tagit bort den lösa huden som var blev kvar på min mage efter att ha burit tre barn i den plus en massa massa extra kilon. Sen min son föddes för snart tre år sedan så har jag sammanlagt tappat 50kg, på det här året som jag har tränat och motionerat regelbundet plus ätit en bra kost så har jag tappat 20kg, som jag har berättat om tidigare, men i det långa loppet från det att sista barnet blev fött till idag så är det 50kg.
 
Med lite jävlar anamma så går allt! Det gäller bara att man vill. Utan viljan har man ingen som helst chans.