Sjukskriven.

Kommentera
Försäkringskassan erbjöd endast halv graviditets peng, som skulle fördelas på halva dagar - annars skulle de inte ersätta mig (gjorde hon väldigt tydligt). Och halva dagar innebär jobba måndag till fredag. När jag frågade hur de då tänkte eftersom mitt problem är att foglossningen gör så att jag inte sover på nätterna, så även om jag får halv graviditetspeng så är ju fortfarande problemet där då jag inte orkar jobba 5 dagar på raken när jag inte får sova på natten. Det kunde de inte ta hänsyn till för att jag inte sover på nätterna påverkar inte mitt jobb menade hon och är därför inte relevant. Hur man kan resonera så skulle jag gärna vilja veta. Varför söker man ens graviditets peng?.. foglossningen får jag ju mycket på grund av jobbet, och på grund av foglossningen sover jag sen väldigt dåligt på natten vilket påverkar min koncentration under dagen på jobbet när jag inte kan gå vila. Så det är ju väldigt relevant och borde tas med i beslutet men icke. Så det kändes verkligen som ett hån att de erbjöd 50% eftersom handläggaren visste att det medförde att jag inte ens skulle kunna nyttja det. 
 
Ringde sedan min läkare veckan efter och förklarade hur jag mår, att jag är så trött så jag är på bristningsgränsen och hur orolig jag är att göra fel eller ta fel beslut i jobbet när jag är så här trött. Inget snack om saken, hon sjukskrev mig direkt så jag skulle få sova och återhämta. Redan när vi la på och jag hade meddelat chefen om att jag ej kommer på jobbet dagen efter så översköljdes jag av en extrem trötthet, jag blev så trött. Så direkt jag kom hem somnade jag och sov 2 timmar och sedan sov jag så gott som hela natten, samt gick och vilade flera gånger dagen efter. Blev även febrig och förkyld ganska snabbt. Kroppen slappnade av och jag var verkligen så lättad att jag ville gråta. 
 
Så jag har fått mig lite extra sömn sista dagarna, välbehövligt! Men igår var jag igång för mycket, vi var på rean och köpte ytterkläder med mera till alla. Redan efter att ha stått ca 1 timma började jag kallsvettas och kände att om jag inte får sätta mig snart så tuppar jag av. Så satte mig ner och vilade en stund och försökte sen igen ställa mig upp. Efter en stund frågar sambon hur jag mår och jag svarar att jag mår inte alls bra, troligtvis syntes det för han skickade mig till bilen och hela vägen dit gjorde det så ont i rygg och svank. Väl hemma blev det sängen resten av kvällen och direkt jag reste mig upp högg det i fogarna. Så jag förstod att natten ej skulle erbjuda mycket sömn, och jag hade rätt. Mellan 22-02 har jag varit upp ca 5 ggr, sen strax efter 02 gav jag upp och här sitter jag och kan inte somna om. Det går inte att hitta en ställning som inte gör ont.. Så jag vrider och vänder, vrider och vänder. Så här av att sitta i bilen och åka på affären, och jag skulle ha jobbat 50% fem dagar i veckan varje vecka fram till förlossning.. och tänk att mitt "fall" är väldigt litet, tänk att det finns fall som är mycket värre än mitt där behovet av hjälp är stort.. men de får ingen hjälp. 
 
Var är Sverige på väg? Vi har slutat hjälpa våra egna.. slutat lyssna. Vi hör inte längre på ropen på hjälp.