Ge miiig.
Det tar en tid innan man blir av med ett beteende eller ett beroende. Men ganska snabbt är man tillbaka i "fällan" igen, ofta utan att man själv egentligen märker av det. Innan jag började viktminska så hade jag ett rejällt socker beroende, kunde bli tokig om jag inte fick socker. Jag gick ett helt år utan något som helst socker och när jag var säker på att beroendet var borta så började jag tjuvsmaka lite då och då. Vilket snabbt blir fler och fler gånger. Så här två år senare så börjar sockerberoendet smyga sig på igen. Finns det godis hemma så kan jag nu ha svårt att stå emot, men jag äter inte godis i samma mängder! Från att tidigare ha kunnat gå månader mellan gångerna så äter jag godis nu minst en gång i veckan. Men tack och lov så är det inte okontrollerat som för två tre år sedan. Då tömde jag en hel påse direkt, nu mer för smakens skull och kräver inte många innan jag är nöjd. Fika och läsk har jag svårt för, visst är det gott men det är för sliskigt, för sött. Hickar till när jag dricker läsk så det blir mer obehagligt än vad det faktiskt är gott. Cola som jag tidigare var beroende av kan jag idag inte förstå hur jag någonsin har tyckt att det smakade bra. Och av allt sött i fikat blir jag illamående, så av det får jag inget sug. Det känns som att man häller en deciliter socker direkt i munnen, blä. Men godis.. mm.
