Rotat i arkivet.
När man är "stor" så inser man inte det själv, man förstår att man har några extra kilon här och där men man inser inte hur stor man egentligen är. Jag minns när jag var större, hur folk kunde klappa mig på magen och fråga när bebisen ska komma eller grattade mig till det väntade barnet. Alltid lika pinsam stämning att erkänna att: Nä vet du det är faktiskt bara fett i den här magen.
Och jag förstod verkligen inte hur folk kunde tro att jag var gravid? För inte var ju min mage så speciellt stor. Men när jag nu tittar tillbaka så förstår jag att jag faktiskt var ganska stor då. Och magen var faktiskt lik en graviditets mage. Vid den tidpunkten så trodde jag att komma tillbaka till min startvikt innan alla tre graviditeter var omöjligt. Men det var det ju inte! För nu står jag här och luktar på mållinjen och kommer snart att gå i mål. Sen min son föddes har jag gått ner nästan 40kg, för att vara exakt så är det 38kg. Och den vikten är efter att han blev född så med honom i magen får ni nog lägga till minst tio kilo för jag tappade en hel del de första dagarna efter födseln. Men de kilorna räknar jag inte eftersom att det var en bebis på nästan fem kilo och en massa vätska.
Så -40kg är inte "illa pinkat", men det är på lite mer än 2år. Det har kostat blod, svett och tårar och varenda droppe har varit värd! Som jag har kämpat under den här tiden. De här bilderna skulle jag aldrig ha visat förut men idag är jag stolt över att visa mitt gamla jag. Tidigare undvek jag att vara med på bilder så det finns endast ett fåtal att hitta och dessa är några av dem:
Den här är tagen sommaren 2011 på mitt gamla jobb.
Den här bilden är tagen på min sons dop, 2011.
Den här bilden är tagen strax innan jag startade på allvar, borde vara sommaren 2012.
Den här bilden är tagen under den pågående viktresan så den är från 2012.
Och den sista bilden är tagen under min väns möhippa 2012.
Så där har ni lite gamla bilder från min "tjockis tid". Socker beroende till max! Och då undvek jag även all träning som kostade svett för jag nästan skämdes över att svettas. Hur löjligt är inte det? Varför tränar man? Jo för att svettas. Så svett är helt normalt. I dagsläget älskar jag träning som ger mig en utmaning och rinner inte svetten, ja då har jag inte gjort ett bra jobb under träningen! Det ska kännas att man tränar och det ska synas. Så när jag tränar då är kläderna blöta och jag luktar svett ;)
Och här är då i dagsläget, maj 2013. Några kilon lättare! Helt fri från mitt sockerberoende. Idag har jag kontroll över sockret och kan tacka nej. Det kunde jag inte tidigare, bjöds det på nått så åt jag bara för att vara trevlig och det var ju så gott fast jag egentligen redan var full i magen. Sen är det är ju oartigt att tacka nej? Men se det har jag lärt mig att det är faktiskt inte det. Är jag sugen på något sött så visst kan jag smaka på fika eller godis. Men är jag inte sugen så tar jag inte. Jag tycker personligen att färsk frukt är mycket godare än fikabröd och godis. Jag kan faktiskt gå förbi fruktdisken och känna att fasen vad gott det skulle vara med lite frukt! Då menar jag mango, persika, mandarin, ananas, jordgubbar osv. Banan är väl inte direkt något jag är sugen på :)
Så som jag har sagt tidigare: Kan jag så då kan även du!