almostthere.blogg.se

Allt är möjligt, bara man har viljan att kämpa för det!

Nu är hon här! Del 2 - förlossningen.

Graviditeten Permalink0
Jag glömde ju att säga att hon i söndags blev 1 hel månad 😍 Ofattbart hur fort tiden går ❤ 
 
Men i förra inlägget pratade jag om graviditeten i allmänt, sambandet med att vara aktiv under en graviditet och vilka fördelar det kan ha jämfört med att vara mindre aktiv. Jag har under mina fyra första varit hyffsat inaktiv, inget gymmande eller pulshöjande aktiviteter förutom promenader. Men den här gången bestämde jag mig för att försöka hålla igång, just för att det var sista graviditeten. Nu tänkte jag berätta om min förlossning.  
 
 
Sista bilden på hjärtat i magen ❤ Min mage har varit mycket mindre denna gång, vilket många påpekat. Trots en stor tös i magen. 
 
Efter M:s förlossning var jag rädd inför denna förlossning, så jag läste mycket om fördelarna med att vara aktiv under graviditeten och om vikten av att hålla sig lugn och andas genom värkarna, jobba tillsammans med barnet hela vägen tills att barnet är ute istället för att spänna sig och jobba emot värkarna. 
 
Latens fasen var ganska lång men inte alls jobbig! Jag aktiverade mig med promenader ute och i trappen hemma (gungnades sida till sida uppför trappan) samt squats utan vikt - detta då jag läst att det ska underlätta för barnet att ta sig neråt. Duschade varmt över magen och ryggslutet. Stannade hemma så länge som möjligt för att inte åka till förlossningen och behöva åka hem igen för att det inte hänt så mycket. Med M blev vi ivägskickade för att de bedömde att det inte hänt nog mycket - trots täta värkar och trots att jag sa att jag kände att jag gått över i aktiv fas samt haft en liknande förlossning med I och då sa det poff så kom han. Men den BM stod på sig och vägrade skriva in oss och sa att inget barn skulle födas den natten. Hon lyssnade inte alls på mig. 5 timmar senare ligger M på mitt bröst 🙈 Så den förlossningen blev inte bra, jag fick sån panik att inte bli tagen på allvar och att behöva ha så ont utan att få hjälp. 
 
Så denna gång bestämde jag mig för att göra allt jag kunde för att se till att när vi åker in så ska vi föda, punkt slut. Så när jag gjort allt jag kunde hemma och när värkarna kom tätare så packade vi väskan för att åka in på en kontroll (mest för att se hur öppen jag var då latens fasen varit så lång, ca 1 dygn) jag var övertygad om att vi skulle få barn inom ett dygn men jag hade inte så farligt ont så vi handlade med matsäck och tänkte sova över på patient hotellet.
 
Men så blev det inte! Direkt vi parkerade bilen övergick det i aktiv fas, värkarna blev genast mer intensiva och de kom väldigt tätt. Precis som de två tidigare förlossningarna fick jag stanna på toaletten för att spy flera gånger innan vi kunde gå vidare. Istället för hissen tog vi trapporna upp och jag fick stanna flera gånger för att andas genom värkarna. På förlossningen så berättar jag till BM när vi är i undersöknings rummet att jag precis som förra gångerna spytt och att det är tätt, då får vi direkt gå till förlossnings rummet - för hon menade att jag känner min kropp bäst så känner jag så då litar hon på mig 😍 Här började jag gråta. Just för att man denna gång lyssnade på mig. Det var så skönt! 
 
Undersökningen kl 21 visade att jag endast var öppen 2 cm, men mina värkar kom så tätt så jag blev erbjuden ett varmt bad. "Bada så länge du känner att du orkar så gör vi sen en ny undersökning". Badet var helt underbart! I 20 minuter, sen gjorde det så ont så jag kunde inte längre bara andas genom värkarna. Så jag begärde lustgas, vilket jag fick direkt när jag kom tillbaka till rummet. Fick vänta en stund på nästa undersökning då de precis bytt personal, men ungefär kl 22 är jag öppen 6 cm. Nu kommer även värkarna så tätt så jag får inte någon paus mellan, vissa går även ihop i varandra (värkstormar).
 
Medan jag andas i masken och koncentrerar mig för att hålla mig lugn så säger pappan "Hon vill ha epidural" - för det hade vi pratat om hemma, just ifall jag inte skulle klara av att förmedla det själv (med M fick jag inte och blev aldrig erbjuden epidural, jag hade så ont så jag klarade inte av att be om den). Tack och lov kommer Narkosläkaren väldigt snabbt och får direkt den på plats. Jag hann tappa kontrollen lite innan jag fick epiduralen på grund av att värkarna var så täta och gjorde så ont, precis när den ena försvann så kom direkt en ny. Så jag började gråta men BM kom direkt och satte fingret på en punkt i pannan och pratade lugnt, och direkt så fick jag tillbaka kontrollen.  
 
Epiduralen var underbar! Den tog verkligen toppen av smärtan och att kunna äta, dricka och ladda ny energi var helt underbart. Kombinerade med lustgasen ibland men behövde inte alls lika mycket. Kunde även samtala med BM och hennes student samt med pappan, uppdaterade även våra anhöriga där hemma. 23:20 börjar jag känna att det strax är dags att krysta, då är jag öppen 9 cm och får lägga mig på sida och vänta på krystvärkarna. 
Prick på midnatt känner jag att nu är det dags och ca 3 st krystvärkar senare är hon ute ❤ kl 00:05. Då berättar pappan direkt till BM att jag önskar sen avnavling, så vi fick mysa ett bra tag med vår bebis till sista blodet lämnat moderkakan innan pappan klippte navelsträngen. 
 
Helt underbar förlossning. Kan inte säga något negativt alls, även om det var intensivt så var denna förlossningen den bästa av alla 5. Så oerhört fint bemötande och allt gick verkligen som på räls, allt var helt perfekt. Till och med krystandet var helt okej! Sen måste jag berömma min BM, hon gjorde så många grejer de andra aldrig gjorde. Som kalla lappar i pannan, tryck mot mina knän, trycket i pannan m.m. Och för första gången så sprack jag inte något alls - bara det vilken skillnad! 
 
 
Så i mitt fall underlättade den aktiva graviditeten min förlossning. Jag hade så många fördelar, latens fasen var dock lång men inte alls jobbig och sen när det väl övergick till aktiv fas så tog det knappt 3.5 timmar tills hon kom ut och upp på mitt bröst ❤
 
Till top