Jag lever!
Det har varit en liten bloggtorka här i bloggen den här veckan eftersom jag har haft massor på mitt schema. Jag har dessutom testats till max eftersom att min motivation inte har varit på topp och trots en vilodag var inte motivationen tillbaka så jag har fått tvinga mig själv att träna och varje gång passen har varit färdiga så har jag varit lika glad över att jag tog mig tiden att träna istället för att sitta och tycka synd om mig själv. Den roliga veckan är på intågande vilket gör att jag är en lättretlig kärring med alla diverse krämpor som exempel uppblåst och svullen mage samt vätskefyllda händer, vilket bara det gör att jag känner mig klumpig. Precis som alla andra veckor innan mensen så är jag sugen på ALLT, allt är gott och allt vill jag ha.
Men tack och lov börjar jag glida ur pre-mensens tid och motivationen smyger sig sakta men säkert tillbaka där den ska vara. Så snart är jag tillbaka på banan igen och kan träna som vanligt och slippa tvinga mig själv. Det är tur att jag är en tjurig och envis person annars hade jag nog inte fått gjort någon träning den här veckan! Inte att jag ger mig, jag tänker gå i mål med flaggan i topp med vetskapen om att jag har gjort det bästa jag kunde för att nå mitt mål.
Sen något som jag tycker är så roligt är att jag har fått jätte många fina kommentarer som har peppat mig att fortsätta. Har bland annat fått komplimanger om min kropp, att det lyser om mig, att jag peppar andra genom min kämparglöd med mera. Just den här veckan har jag verkligen behövt det för det har hjälpt mig att orka fortsätta trots den låga motivationen. Det är roligt att höra att folk verkligen ser att det har och händer grejjer eftersom att jag har kämpat väldigt hårt. All den vikt som jag har tappat har ju inte direkt försvunnit av sig själv utan det har krävt massor av svett och tårar. Så tack!
Nu ska jag krypa ner under täcket så jag orkar med morgondagen, veckans sista dag. God natt och sov gott.
