Var är du?
31 mars, två dagar över tiden, v 40+2. Aldrig hade jag trott att vi skulle passera BF. Sambon flög hem helgen innan BF och då hade jag såna förvärkar så vi båda var oroliga att förlossningen var nära, så han vågade inte åka tillbaka och jobba de sista passen han hade kvar. Så nu har han varit hemma i 2 v och fortfarande har ingen bebis kommit till oss. Det lugnade sig i magen.
Sista veckan har jag haft mensvärk så gott som varje dag, mest på kvällarna och vissa kvällar värre än andra. Kissar groteska mängder på nätterna (antar att det är vätskan jag samlar på under dagarna) och sista dagarna har jag även blivit väldigt trött. Sedan igår känner jag gossens huvud så pass att varje steg gör ont och speciellt när han rör på sig! Aj aj.. så det borde ju inte vara långt borta? Det är ett sånt där obehag, som att benen inte går att hålla ihop eller hur jag ska förklara det. Det känns verkligen att han är där.
Denna väntan är olidlig! Längtan blir större och större både för mig och sambon. Och barnen! Vi är så nyfikna på den lilla krabaten, så ivriga på att få hålla honom i våra armar ❤ men samtidigt börjar vi båda få lite ångest nu, mina barn kommer imorgon.. Och till veckan är det påsklov vilket innebär att barnen är lediga.. verkar ju ändå som att gossen väljer att komma då istället för under denna "barnfria" vecka. Vem ska vara barnvakt? Vi har en färdig som kan vara med barnen på dagarna, sen har vi inte hunnit höra med morfar än. Och vi har en som ev kan sova här några nätter så vi har barnvakt färdigt på natten också. Hundvakt är färdigt och nyckeln är lämnad så åker vi in tar sig hundvakten in till oss för att hämta hunden. Men vi hade ju hoppats på att han skulle välja denna vecka, det hade varit enklast. Men så verkar det inte bli.. nåja, den som väntar på något gott ❤