almostthere.blogg.se

I och med de intensiva kurserna som vi har just nu så hinner jag inte vara in här speciellt mycket. Skolan tar väldigt mycket tid, vi har haft flera laborationer, uppgifter som ska in och rapporter som ska skrivas. Nu ska vi ut på fältstudier och sen är det ännu en rapport som ska skrivas.

Träningen har fått stå stilla då garaget är fullt med grejer så det är omöjligt att träna! Men kan man inte träna så kan man promenera och det gör jag i princip varje dag för att hålla igång och inte tappa formen allt för mycket.

 

Men en sak jag tänkte berätta idag är om mitt besök till Luleå i helgen. Vi fick för oss att åka till en spådam så det gjorde vi i lördags och det var verkligen en upplevelse.

Hon berättade en hel del saker om mig som  hon absolut inte kunde veta i förväg eftersom i princip ingen vet om de sakerna, som exempel att jag har sämre hörsel i mitt vänstra öra. Det är något jag själv har upptäckt på senare tid men inget jag pratar om men det var i princip det första hon berättade. Sen pratade hon om min vad, att det bränner där men hon visste inte om det var en tatuering eller något annat och det stämmer, har ibland en brännande och stickande känsla i min ena vad. Sen såg hon mig som ett blygt och försiktigt barn, vilket jag faktiskt var men hon sa även att jag nu i äldre dar tar igen det och blir mer framåt och idag skulle nog inte någon beskriva mig som blyg. Sen säger hon "Jag ser ett hål i din navel, men jag kan inte riktigt tolka det om det är en piercing eller vad det är! Men du har gjort något med din navel!" och som ni alla vet så har jag ju öppnat upp naveln och flyttat den när jag gjorde operationen, så att hon kunde se det var häftigt. 

Mycket i början handlade nog om att övertyga mig eftersom hon berättade väldigt mycket saker som jag egentligen redan visste, jag känner ju mig själv bäst så att säga så det behöver ingen berätta.

Men sen när hon berättat saker om min barndom, min hälsa och hur jag är nu så berättade hon om mina barn, att jag har tre barn (två flickor och en pojke) men jag kommer att få ett till barn och det blir en pojke. Mina studier skulle jag inte oroa mig över för det kommer att gå bra (Hon såg nålar i mina händer och frågade ganska snabbt om jag läser till sjuksköterska), jag kommer även att plugga vidare sen, det lustiga där var att hon även fick fram mina drömmar jag har, om vad jag vill studera vidare till. Hon såg även att jag studerar på distans och får pendla ibland till skolan samt att jag jobbar vid sidan om och vad jag jobbar med. Hon berättade en hel del mer om min framtid men de sakerna vill jag behålla för mig själv. Men något som ska bli spännande och se är om den där pojken verkligen kommer att komma, om jag verkligen blir fyrabarnsmamma. Vi får se! Men det var en otroligt häftig upplevelse och jag ångrar det verkligen inte.

 

Nu har jag gett er lite livstecken så nu kan jag med gott samvete logga ut och bege mig på en morgonpromenad i det härliga vädret. Våren är här och sommaren kommer närmare och närmare.