almostthere.blogg.se

Allt är möjligt, bara man har viljan att kämpa för det!

Hej och hå!

Mätningar och bilder Permalink0
Min man hittade igår vårat gamla minneskort till digital kameran och där i fanns det några gamla kort från när jag var mycket större än vad jag är nu. Wow säger jag, har jag varit så stor?
Helt ofattbart. Det första som ploppar upp i mitt huvud är: hur tänkte jag då? Märkte jag inget eller såg jag inget? Eller ville jag helt enkelt inte erkänna för mig själv att jag hade ett problem med mat och socker?
När jag var "ung" så hade jag inga problem med min vikt men där nånstans på vägen från barn nr 1 så verkar maten ha varit en stor favorit, eller egentligen sockret. För jag åt en väldigt massa socker på den tiden.
Först funderade jag på om jag verkligen skulle våga ladda upp korten, men sen tänkte jag att äh vad fan. Den där personen är jag inte idag så varför ska jag skämmas? Sen tror jag att bilderna verkligen visar att jag faktiskt har gått ner en väldigt massa kilon, det är lätt att tro att folk bara pratar. För jag själv kan inte tro att jag en gång i tiden har varit 50kg större än vad jag är idag. Jag har inte så mycket lös hud annars på min kropp som de flesta som har gått ner mycket har, utan mitt problem område var min mage och den existerar inte idag för nu är den ju platt och utan extra hud. Visst finns det vissa ställen på min kropp som bär spår av min tidigare fetma, men det är tack och lov inte mycket.
 
Hojja, så sliten och så blek. Det som slår mig är att jag inte ser ut att må så bra. Där i den där magen ligger min yngsta. Bilden är tagen en vecka innan han är född så här väger jag ca 120kg. Wow, vilken mage!
Samma dag, bara en annan vinkel.
Här har vi en bild som är tagen ca två månader innan yngsta barnet föddes. Alltså graviditetsmånad 7, men det ser ut som att jag ska föda vilken dag som helst.
Två månader efter att yngsta barnet är fött. Man ser inte hela kroppen men man ser att jag är överviktig där. Jag försöker till och med att gömma min mage. Inget barn i den magen inte. Bara fett.
 
Och den sista, taget några månader innan yngsta barnet planterade sig i min mage. Här är det ett år sedan mellersta barnet blev fött, så inte kan man skylla på att jag precis hade fött barn. Vilken mage! Skulle jag inte ha kollat datumet på när kortet var taget så hade jag kunnat tro att det ligger en liten bebis därinne. Men icket.

Hemskt att se hur jag tidigare har misshandlat min egen kropp. Kan inte förstå hur blind jag var då, jag vet att jag vid den tidpunkten inte tyckte att jag hade ett problem. Visst förstod jag att jag hade nått extra kilo, men inte att jag var så stor som jag faktiskt var! Tänk vad liten min man måste ha sett ut bredvid mig. Folk måste ha trott att stackarn fick svällta här hemma medans jag åt upp all mat. Och att han har älskat mina extra kilon! Även fast jag var så här stor så berättade han ändå hur vacker jag var och hur mycket han älskade mig. Det är kärlek det.
 
Till top